and I don’t know how much I can keep letting you unravel me cause the more you learn the more we share we were worlds apart and you see it was so much easier to be cause now I know what we can’t have and it’s so unfair

God förmiddag Sverige & självklart övriga världen.
Vilken hemskt natt. Spöregn & åska om vartannat. Nu - skinande sol.
Härligt, när jag ska upp & inte kan fortsätta sova. Gay gay gay.

Vill till jobbet nu. Så jag bara kan, skaka av mig & le.
Känner mig som femton, när mamma frågade "Varför är du sur/arg/ledsen?" & man svarade "jag vet INTE!!" Och verkligen menade det. Jag vill gråta, skrika, springa. Men kan inte.
Får inte utlopp för all jävla frustration. ALL JÄVLA FRUSTRATION!

Men fuck the skitsamma. Orkar inte.
39 dagar tills jag lämnar det här jävla fittlandet, 39 dagar tills jag lapar sol med världens bästa Uffe, dricker Bintang & dansar tills fötterna blöder på MBarGo!
Bara några veckor efter det är vi alla samlade. I can't wait. Lyckan kommer vara fullständig.

Nu ska jag sätta på mig kläder, fixa håret, sminka mig. Bli människa.
Ignorera tröttheten & ilskan. För det kan jag. Det är verkligen något jag är bra på.

Jag har så mycket bra människor runt mig. Både nära & långt bort.
Glöm aldrig, aldrig, att jag älskar er!

Even so I had to belive
impossible means nothing to me