7/6 - 09 17:24
Dagens themesong : Oh My God - It bites
Jag älskar att ha en egen dator. Vet ni hur lätt det är att resa längre sträckor? Speciellt när man blir positivt överraskad över att de har eluttag vid stolarna? Woop woop.
Tre timmar färja är ju en ren barnlek.

Så med det sagt, för de som inte visste, är jag i skrivande stund på väg över till Öjn.
Visby - here I come. Ca 59 dagar tills jag kommer tillbaka till Linköping & 66 dagar till Bali.
Det är ingen tid alls, jisses. Börjar jobba på tisdag så det blir en lugn kväll & en hel ledig dag
innan allvaret drar igång. Jag är motiverad & peppad. Behövde inte mer än sätta mig på båten egentligen..

På tal om båten. Har nog inte vart så stressad & nervös på länge som jag var i bilen på väg till terminalen. Min älskade mami ställe ju upp att köra mig till Oskarshamn där färjan skulle gå 15:40. Stannade i Åtvid & åt på Gabbys pizziera, ingen brådska liksom.
Men fan, skoja inte hur lång tid det tar att köra västerviksvägen pga alla jävla fartkameror.
Så när det var 6mil kvar insåg vi med p-a-n-i-k att det bara var 25 min till jag skulle vara incheckad & på båten. 6 MIL! Gasen i botten & både jag & mamma bad till högre makter att snuten skulle vara lata en söndag. 3 min innan de stängde inchecket rusade vi in i terminalen & hann precis med båten & krama varandra hejdå. Hur jäääävla fort körde inte morsan då undrar jag? Racermami. Hjärtat i halsgropen & för mkt bagage för min stackars kropp damp jag iaf ner på min plats i restaurangtorget. Och som sagt - på väg.

Det känns bra. Mindre roligt igår & imorse. Depp & less. Men nu, när
man inser att det är dags. Då kickar han den där Peppen in, så som han ska.
Jag har saknat Visby, jobbet, folket. Sommaren.
Imorgon om det är fin väder, tänker jag gå upp skapligt, gå ner till hamnen & Glassmagget,
köpa en cola-light & en "dunebaguett", sätta mig i Almedalen & njuta. Älskar't.

Sen att mitt huvud är ett cp & verkligen inte gör som jag vill, det är en annan femma.
Jag är så fucked up just nu så jag vet knappt ut eller in. Why?

Och återigen inser man hur liten del ens egen vilja spelar in... tid, plats,läge & tusen andra orsaker spelar in på allt i ditt liv. Ibland spelar det ingen roll hur mycket vrider& vänder, vill eller inte vill. Du kan inte fly, eller komma undan. Det bara är.
Och vad gör man då? Vad har man att sätta emot? Nada, nothing, niente.
Guess thats life, uh?

På tal om det får vi se hur ett halvt påbörjat kapitel slutar, eller börjar?
tack vare min älskade vänner har jag inte analyserat sönder det. hade lätt blivit så om de inte sa åt mig att hålla käften :) Tackar för det.

Hade iaf en väldigt bra sista helg i Linkan.
Torsdag: Framförallt långpromenad & utgång med Tania <3 style="font-weight: bold;">Fredag bjöd på : Roadtrip till S-tälje med Axel & Mange, hämtade hem en otrolig skönhet, Spontanfylla, Jens, vurpa utanför Plaza (med Jens), dans, morgonhäng med Zlatan.
Lördagen : packning, tvättning, middag med älskade Sis, fotboll, Aliashets & dansa ågatan upp&ner. Jag kan inte önska mer. Dryga timmen kvar. Sen, sen jääävlar. NKV! So far so good - heja 2009. Återgå till Ally McBeal, som förövrigt kan va den bästa serien ever.

So long folks.